Hallå!
Babushkan Marica här!
Jag har nyligen drabbats av en svår åkomma som kallas för oinspirerad / okreativ / uttråkad
Detta sägs vara en ganska vanlig åkomma bland konstnärer. Vi hamnar alla i sandtorra perioder då pch då. Det är naturligt och normalt.
Men jag skiter faktiskt fullständigt i om det är naturligt eller inte. Det faktum att det är normalt för tonåringar att få finnar fyllda av bearnaisesås. gör det inte mindre obehagligt. Alltså att vara oinspirerad / okreativ / uttråkad må vara normalt men trots det frustrerande och irriterande.
Nu söker jag svar i min tristess. Hur gör man för att åter fånga sin musa?
Jag försökte ta semester. Göra saker som är roligt. Alltså ligga i soffan, äta smågodis, dricka julmust, se på film, spela tv-spel. Fettvalkar blandades med liggsår.
Jag stod ut med det i ungefär en och en halv dag.
Sedan försökte jag hitta på saker utanför hemmet. Gå på promenader, kämpa mig igenom pilatespass, fika, läsa tidningar på biblioteket.
Det hade jag nog kunnat fortsätta med i all evighet. Men mina projekt fortsatte att samla damm och ge mig dåligt samvete med sina hundvalpsögon. Dessutom började jag känna mig som en hemmafru. Vilket i denna feministiska tidsålder känns väldigt ohippt.
Men nu har jag kommit på det ultimata knepet!
Att gnälla. Och då menar jag inte små gnäll som aldrig tar slut. I stil med ”tyck synd om mig för jag är oinspirerad”. Jag menar en ordentlig, luftrensande gnällsession. Inför någon som kokar te, lyssnar och håller med. I detta fall min mamma.
Följ upp gnället med lite positivt tänkande. Inga töntiga affirmationer som bara får en att känna sig ännu mer värdelös som t ex ”Jag duger som jag är”. Prata om det projekt du arbetar med eller hoppas på att börja arbeta med. Prata storsint om det. Som om det vore det största som någonsin har hänt mänskligheten. Var stolt som tuppen som erövrat hela hönshuset. Blås upp det. Blås upp dig själv. Och för att sedan få något gjort, kom ned på jorden igen. Men minns den smekande, helande känslan av att vara odödlig.
Sedan kan du ju exempelvis skriva en fjantig text om medicineringen av din åkomma. Så som jag gjort nu.
Inget större steg för männskligheten, men ett rejält kliv för min kreativitet!
