Det här är en tantbabuschka. För att jag är en tant. För att det är en tant jag vill vara. Som tjugoårig tant tycker jag om korsstygn, virkning, stickning, bakning, sömnad, you name it. Jag spelar tvärflöjt i kyrkan och alla ännu äldre tanter kramar mig för att jag är söt och snäll. Den av mina kroppsdelar jag tycker bäst om är mitt vänstra ögonbrynbryn. Jag har en gång pratat i riksdagen. Jag definierar mig själv som ung och lovande och dramatiker. När jag är deprimerad eller stressad gör jag fulkollage (alltså kollage där jag anstränger mig att få dem så fula som möjligt). Jag tränar yoga. Min sambo heter Anders, han är 87. Jag hatar kaffe men älskar kaffepaket i guld. Min diet består mest av pesto, balsamvinäger och filmjölksbröd. Tyskarna publicerar mina dikter (på tyska) och jag blir allvarligt bekymrad – ska det verkligen vara så lätt att skriva en dikt, jag kan ju knappt tyska? Jag är galet bra på att plugga och insamlandet av högskolepoäng är kanske min främsta hobby. Jag är den fysiskt svagaste person jag känner. Jag skriver på en roman om en gubbe i ett hus på ett fält och en absurt stor katt. Jag har femtio par skor i min garderob. Jag är en grammatiknörd och bär allt som oftast udda strumpor. Jag är en tant, ändå har jag inte blivit bitter än och jag vet fortfarande att jag kan förändra världen.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar